Den evolutionära och kulturella utvecklingen av människans psykiska fungerande

Människans ursprung och tidiga utveckling

Betraktar man människan utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv har människan, liksom alla andra djur, utvecklats i samspel med omgivande natur under många miljoner år i den process som kallas för evolutionen. Människoaporna är våra närmaste släktingar i naturen, och människan och våra närmaste släktingar schimpanserna hade en gemensam förfader för så sent som för 6-8 miljoner år sedan.

Direkta förfäder till den moderna människan – homo sapiens – tror man började uppträda för cirka 200.000 år sedan i Afrika. Dessa förfäder kunde sedermera, med hjälp av sin stora hjärna och höga intelligens, sitt abstrakta talspråk, sin raffinerade verktygstillverkning och sin avancerade sociala kompetens, sprida sig över jordklotet. Människan försörjde sig vid denna tid som jägare-samlare, och som namnet anger levde man av det som naturen spontant producerade och man kombinerade jakt med insamling av ätliga växter och växtdelar. För bara cirka 10.000 år sedan började grupper av människor lämna livet som jägare-samlare och genom en stark utveckling av redskap och teknologi börja alltfler människor istället att försörja sig genom åkerbruk och boskapshållning. Människan kom då också att bli bofast och byggde allt större städer och byar. En ny och väldigt annorlunda epok i människans evolutionärt sett korta historia hade startat.

Hur har man hittills beskrivit denna förändring i människan sätt att leva?

Hittills har den etablerade uppfattningen varit, att vi människor skiljer oss från övriga djur genom vår mycket välutvecklade intelligens med därtill hörande stora kognitiva förmågor. Det var dessa för människan unika förmågor som gav våra förfäder möjligheten att tillverka verktyg, utveckla åkerbruket, börja använda metaller och successivt bygga upp den teknologiska och naturvetenskapliga kulturtradition som vi idag ser resultatet av. Utvecklingen av de moderna tekniska samhällena har alltså setts som en följdriktig eller ”logisk” process, just på grund av de unika psykiska egenskaper och särdrag som människan kommit att utrustas med under evolutionen.

De allmänt accepterade sociologiska och psykologiska vetenskapliga beskrivningarna av människan och hennes psykiska fungerande utgår också ifrån att människan är i princip fri från sådan inre påverkan på tankar, känslor och beteende som skulle kunna bero på eller gå att härleda till vårt ursprung som en djurart bland andra djur. Det beskrivs ungefär så, att vi till vårt ursprung egentligen är ett djur, men vi kom att utvecklas under evolutionen så att våra unika mentala egenskaper gör att vi inte längre påverkas av vårt inre, av vår tidigare biologiska bakgrund. Vårt förnuft, våra kognitiva förmågor och vår intelligens gör att vi nu kan sägas stå över vår biologiska bakgrund och en biologisk påverkan på vårt psykiska fungerande. Människan har blivit något mer än att vara ett djur försöker man påstå.

På vilket annat sätt kan man tolka det som skedde vid övergången till boskapshållning och åkerbruk och att människan blev bofast och började bygga teknologiska högkulturer?

Ett viktigt tillägg till den idag accepterade beskrivningen är att det inte enbart var jordbruksredskap som gick att tillverka när människan började försörja sig genom åkerbruk och boskapshållning – även alltmer avancerade vapen gick att tillverka. Genom att människan började bo i byar och städer kunde också större arméer, med mer effektiva vapen, ställas upp. När skörd kunde lagras och boskap hållas i allt större antal fanns det också rikedomar att både försvara och erövra från andra grupper.

Kännetecknande för tiden efter övergången till åkerbruk och boskapshållning är att storskaliga strider, krig och erövringståg började uppträda, samt att nya och stora härskarsamhällen uppkom. För individer vars hemområden erövrades av välbeväpnade arméer krävdes ofta total underkastelse för att överleva. Att rätta sig efter de nya härskarnas regler och lagar blev en nödvändighet för att kunna etablera sig i de nya samhällena. För de som inte direkt blev dödade på slagfältet eller när städer och byar erövrades fanns det fortsättningsvis en överhängande risk att fängslas, torteras och avrättas om man inte följde de nya lagar som började gälla. Att leva som jägare-samlare gavs inte längre utrymme för. Individen tvingades inte bara lämna själva livet som jägare-samlare utan även de rituella och religiösa värderingar som var sammankopplade med denna livsföring.

En speciell risk i detta nya kulturella sammanhang var att individen fortsatte att fungera i enlighet med mer automatiska och intuitiva signaler från sitt inre, vilket är kännetecknade för jägare-samlare, signaler som rörde självhävdelse eller opposition mot de nya omständigheterna. Sådana tecken kunde dock bemötas mycket hårt, och förföljelse av oliktänkande var sanktionerat av de som hade tillförskansat sig makten. Människan började i allt högre grad att leva i en helt ny typ av skräck och fruktan.

En av de stora riskerna i detta helt nya liv var att individen inte skulle lyckas med att censurera och blockera inre och mer automatiska impulser som rörde självhävdelse, stolthet, frihet och autonomi. Detta var impulser som stammade från uråldriga biologiska och medfödda mekanismer och som kom till uttryck i de värden som jägare-samlare levde för och hävdade. Resultatet av uppkomsten av nya teknologiska högkulturer blev att de individer som lyckades med att hämma och tränga bort sitt biologiska och intuitiva inre också var de som lättare lyckades att överleva och etablera sig i den nya samhällena. De som inte lyckades med att ”behärska sig” utan satte sig till motvärn var också de som förföljdes och fick ett mycket svårare och mer utsatt liv.

Hur kan Exiris erbjuda ett alternativ?

Den viktiga skillnaden mellan dagens etablerade synsätt på människans psykiska fungerande och det alternativa synsättet som Exiris företräder är således tolkningen om varför den moderna människan nu för tiden beskrivs fungera huvudsakligen med förnuft, logik och kognition. Enligt det alternativa synsättet som Tomas Ljungberg utvecklat är detta inte en logiskt förståelig, följdriktig och oundviklig konsekvens av människans evolution.

Det är i stället något egentligen rätt tragiskt som kommit sig av att vissa individer fallit för frestelsen att få makt över andra genom att använda utvecklad teknologi och avancerade vapen, och med hjälp av detta fått andra att underkasta sig deras makt för att överleva. Skräck och rädsla för det egna, biologiskt ursprungliga, inre kom efter detta att bli en integrerad del av kulturen, eftersom ett autonomt och spontant inre blev ett hot mot en lyckad anpassning i de nya härskarsamhällena. Förnuftet och logiken, som låg till grund för åkerbruk och vapenteknologi, upphöjdes av segraren till att utgöra människans unika särdrag – det som möjliggjort denna kulturs enastående utveckling och det som skulle skilja oss från djuren.

Sedan denna tid har en helt ny typ av psykiska problem drabbat människan, som en direkt följd av ovan beskrivna kulturella utveckling. Människan bär idag med sig en enorm fruktan för sitt eget, autonoma inre, för att inre krafter ska ta över individens kognitiva kontroll av sitt mer intuitiva känsloliv. En skräck för att individen ska "tappa kontrollen". Denna kamp mellan individens biologiskt ursprungliga inre kan ta sig uttryck i "oförklarlig" ångest eller lika "oförklarlig" depression. En stress av att inte kunna leva i enlighet med sina autonoma, inre processer kan också ge sig till känna som till exempel koncentrationssvårigheter eller överaktivitet, något som idag diagnostiseras som AD/HD.

Exiris arbetar för att erbjuda hjälp till personer i dagens samhälle som kämpar med psykisk ohälsa. Budskapet är att psykisk ohälsa i många fall kan vara utryck för den kamp mellan yttre krav på anpassning och inre autonoma och intuitiva impulser som den västerländska människan i dag bär inom sig och som stammar från vårt biologiska förflutna. Exiris erbjuder hjälp att förstå hur detta kan komma till uttryck hos den enskilda individen och genom att återuppväcka inre, hämmade processer kan individen börja växa och utvecklas psykiskt på ett helt nytt och unikt sätt. Arbetsmetoderna, och den personliga utveckling som blir följden, blir ett alternativ till att bara dämpa symtom med läkemedel som är det som idag oftast erbjuds. Exiris erbjuder också hjälp med att utifrån samma synsätt få arbetsplatser och andra sociala grupper att fungera mer intuitivt och konfliktfritt.